|
Legenden om Sankt Nikolaus Nikolaus föddes i på 300-talet i staden Patras i Grekland. Redan som spädbarn visade han alldeles extraordinära egenskaper. Sankt Nikolaus var född av fromma och ädla föräldrar, som gjorde renlevnadslöfte och ej fingo några barn efter honom. Genast som nyfödd var han full av järtecken. Första dagen stod han upprätt i badkaret. Varje onsdag och fredag diade han blott en gång. Då fader och moder dött, klädde han fattiga av sitt rika fädernearv. Nikolaus gjorde både underverk och goda gärningar. Den berättelse som är anledning till att han brukar avbildas med guldklimpar i händerna handlar om hur han hjälpte en granne som råkat illa ut och fått det fattigt och svårt. Grannen hade tre döttrar, och den enda utväg han såg för att försörja familjen var att lämna sina döttrar till, som det heter i legendtexten, "dålig levnad för att livnära sig genom skam och vedermöda", alltså prostituera sig. Men det förhindrade Nikolaus. En natt smög han sig fram till grannens hus, och genom det öppna fönstret kastade han en av sina guldklimpar. Nikolaus kom dit om natten och kastade en guldklimp
genom vindögat. Mannen tänkte, att Guds ängel givit guldet
och gifte hederligt bort sin äldsta dotter. Så gjorde Nikolaus
två gånger till och hjälpte alla döttrarna till
gifte. Tredje natten vaknade mannen vid guldkastandet och skyndade för
att få reda på, vad för Guds vänner det var, som
gjorde det. Och han föll gråtande ned för Nikolai fötter.
Men Nikolaus förbjöd honom att yppa det för någon,
medan han levde. Så småningom blev Nikolaus utsedd till biskop. Det gick till så här: Många biskopar sökte med fasta och böner
svar från Gud, då de skulle välja en ny biskop. Då
kom till en from biskop en röst från himmelen med orden:
"Den klerk skall varda biskop, som först kommer till ottesången.
Och han heter Nikolaus." Biskopen vaknade och gick till kyrkoporten
och såg Nikolaus, som han förut ej kände, gå in.
Han tillsade flere andra, och de valde honom och vigde honom i hans
värdighet. - Han var en av de tre gundra biskopar, som höllo
concilium nicaenum och fördömde prästen Arius och hans
villa och beslöto, att "credo in unum Deum" skulle sjungas
var söndag. (Här syftar legenden på en historisk händelse, kyrkomötet i Nicaea år 325 där den så kallade nicenska trosbekännelsen antogs, den trosbekännelse som fortfarande läses i Svenska kyrkan fast i en senare antagen, utvidgad version.) Nikolaus gjorde alla möjliga underverk, till exempel att hjälpa folk som hamnat i sjönöd: Skeppsfolk i sjönöd
kallade Nikolaus till hjälp, medan han ännu levde. Och strax
syntes han vid framstammen och hjälpte dem helbrägda i hamn. |
