Kring flera helgon fanns det under medeltiden folkliga seder och traditioner som inte hade direkt anknytning till den rent kyrkliga helgonkulten. En sådan sedvänja var att unga kvinnor brukade blomstersmycka bilder av Sankt Nikolaus innan de gav sig iväg på dans.

Det har spekulerats över vad denna sedvänja handlade om. En tolkning är att det var en slags fruktbarhetsrit, och därmed en kvarleva av förkristna traditioner. En annan tolkning är att traditioner av det här slaget - att ge offergåvor av olika slag, ta på helgonbilderna, röra vid deras kläder - snarare ska förstås som i grund och botten kristna. I Bibeln berättas ju om hur människor rörde vid Jesus och vid hans kläder för att på så sätt bli hjälpta. När unga kvinnor alltså skänkte blommor till Sankt Nikolaus kan det istället för att vara en fruktbarhetsrit i så fall ha handlat om en slags bön om ett liv i ärbarhet och att bli lyckligen gift. Detta mot klangbotten av legendberättelsen, där Sankt Nikolaus med sitt ekonomiska stöd i form av guldklimpar såg till att några flickor klarade sig från hotet att tvingas prostituera sig.