|
Legenden om Sankt Henrik Biskop Henrik, som brukar kallas för "Finlands apostel" var född i England, och kom sedan till Sverige kring åren när Erik Jedvardsson var kung, alltså den person som senare skulle bli känd som Erik den helige. Detta var i mitten av 1100-talet. Henrik utsågs till biskop i Uppsala, och när Erik drog till Finland på korståg för att omvända folk där till kristendomen, så följde biskop Henrik med. Efter det att kung Erik med makt böjt dessa under den kristna
tron och sitt herravälde, döpt ganska många och grundlagt
kyrkor i dessa trakter, återvände han till Sverige med ärofylld
seger Så beskriver legenden på ett förstås inte särskilt nyanserat sätt hur missionen i Finland gick till. Berättelsen fortsätter sedan med en skildring av hur Henrik modigt och självuppoffrande valde att stanna kvar när kung Erik återvände tillbaka till Sverige: Sankt Henrik, som ansåg sig vara av Gud
satt att odla Herrens vingård, stannade djärvt kvar i dessa
trakter för att med den himmelska lärans flöden bevattna
de späda, nyfödda plantorna och för att stadfästa
Guds dyrkan. Och han fruktade icke att utsätta sig för vilka
svårigheter som helst för att utbreda Guds ära. O, vilken
trosglöd, vilken eld av gudomlig kärlek hade icke blivit upptänd
på detta altare av guld, den hängivne biskopens hjärta,
han, som åsidosatte rikedom och den hugnad, som vänner skänka,
samt den höga ställningen som biskop i Upsala och för
några få arma lamms frälsning utsatte sig för
många dödsfaror. Efter ett år träffade Henrik på en bonde som hette Lalli, som nu var omvänd till kristendomen, och som Henrik hört talas om hade gjort sig skyldig till mord. Men under det att han med klokhet och trohet riktade sina ansträngningar på att uppbygga och stärka kyrkan i Finland, inträffade det, att han ville med kyrkotukt tillrättavisa en mördare, detta på grund av brottets gräslighet, på det att icke en alltför rik tillgång till förlåtelse skulle bliva en eggelse till brott. Men den eländige blodsmannen föraktade detta medel till sin välfärd och vände det till en stegring av sin fördömelse, i det han fattade hat till den som gav honom en hälsosam näpst. Den olycksalige förgrep sig på rättfärdighetens tjänare, som nitälskade om hans välfärd, och mördade honom grymt. Det ska ha varit på Kjulo sjö som mordet inträffade, året var 1156. Legenden avrundas på följande sätt: Så gick då Herrens präst i döden
för rättfärdighetens skull och inträdde lycksaligen
- ett välbehagligt offer, framburet inför Guds åsyn
- med den ärorika triumfens segerpalm i det himmelska Jerusalems
tempel |
