|
Legenden om Sankta Barbara
Barbara hette en en ung kvinna som enligt legendberättelsen
levde i Nikomedia (nuvarande Izmit i Turkiet) på den tiden när
Maximiniani var romersk kejsare, omkring år 300. Barbaras far
hette Dioscuros och var en rik och mäktig person. När Barbara
var femton år gammal kom han på idén att låsa
in sin dotter i ett torn. Anledningen var att han var noga med att se
till att Barbara
ej skulle ses av någon man, för
hennes skönhets och fägrings skull. Många stora herrar
bådo att få henne till hustru.
LEGENDER FRÅN SVERIGES MEDELTID SIDAN
41
Till saken hörde också att hon var kristen,
till skillnad från sin far.
Hon var ännu inte döpt, men dock
trodde hon på Vår Herre Jesus Kristus. Hennes fader for
långt bort i landet i något ärende, och under tiden
blev Barbara döpt hemma i sitt torn. Därefter gick hon omkring
i tornet och ritade korstecknet på stenstolparna med sitt finger.
Och stenen blev mjuk som vax, och korsets tecken kan ses där ännu
i dag. Hon slog sönder sin faders avgudar av guld och silver, som
voro i tornet hos henne.
LEGENDER FRÅN SVERIGES MEDELTID SIDAN
41
Snart därefter kom Dioscuros hem från sin
resa, och nu hade han kommit på en ny tanke, Barbara skulle giftas
bort. Följaktligen
gick han in i tornet och underrättade
henne om sin vilja. Sankta Barbara såg på sin fader och
sade: "Fader, tvinga mig icke till att taga man mot min vilja!
Du skall veta, att jag ingen annan man vill hava än min käre
Herre Jesus Kristus, som min själ har utvalt till sin brudgum."
Då fadern hörde, att hon var kristen och såg sina gudar
sönderslagna, vart han mäkta vred, drog sitt svärd och
ville dräpa henne.
LEGENDER FRÅN SVERIGES MEDELTID SIDAN
41
På något sätt lyckades Barbara ändå
komma undan, och hon flydde till ett berg där hon gömde sig
i en grotta. Men hennes far kom snart efter:
Fadern lopp efter och fann
två herdar, som vaktade sin boskap på samma berg. Han sporde
dem, om de hade sett någon jungfru där. Den ene herden svarade
nej och ville icke röja henne, men den andre tecknade med sitt
finger och visade, var hon hade gömt sig. Fadern kom dit och ryckte
henne fram vid håret och piskade henne
gräsligt, så att hennes blod flöt ner på jorden,
och drog henne tillbaka med sig hem. Då hon såg herden,
som hade yppat hennes gömställe, förbannade hon honom,
och strax vart han förvandlad till en sten, och alla hans får
blevo gräshoppor.
LEGENDER FRÅN SVERIGES MEDELTID SIDAN
41-42
Dioscuros stängde sedan in Barbara i en mörk
källare och krävde att hon måste avsäga sig sin
kristna tro. När Barbara vägrade såg han till att hon
hamnade i fängelse och inför en domstol.
Då domaren såg hennes fägring, sade
han till henne: "Barbara, skona dig själv och offra till våra
gudar, annars skall du antvardas åt de grymmaste pinor."
Sankta Barbara svarade: "Jag skall offra åt min Herre Jesus
Kristus, som har skapat himmel och jord och havet och allt det i dem
är. Om dina djävulsgudar säger profeten: 'De hava mun
och tala icke, ögon och se icke, öron och höra icke,
händer och röra dem icke, fötter och kunna icke gå,
och ingen anda är i deras mun. De som dem göra, skola varda
dem like, så ock alla, som på dem tro.'" Då uppfylldes
domaren med stor vrede och bjöd, att man skulle avkläda henne
och slå hennes lekamen med tjurpiska och gnida hennes sår
med vass tagelduk. Hennes lekamen blev slagen och uppfylldes med blodiga
sår.
LEGENDER FRÅN SVERIGES MEDELTID SIDAN
42
Efter att hon utsatts för dessa plågor
bestämdes det att Barbara skulle låsas in i en fängelsecell
i väntan på beslut om hur hon skulle avrättas. Barbara
hade dock bara stärkts i sin övertygelse, än mer så
efter det som hände följande natt:
Samma natt vid midnattstiden visade sig Vår
Herre för henne i ett outsägligt sken och sade: "Barbara,
var stark och vid god tröst! Stor glädje skall varda i himmelrik
och på jorden för din pinas skull. Räds icke hövdingens
hot och vrede! Jag är med dig, och jag skall befria dig från
de pinor, som påläggas dig." Och strax blev hon helad
och helbrägda, och alla hennes sår läktes, så
att inga märken efter dem syntes. Vår Herre välsignade
henne och for så till himmelrik. Och Sankta Barbara blev kvar
med stor glädje och hugnad.
LEGENDER FRÅN SVERIGES MEDELTID SIDAN
42-43
På morgonen upptäckte domaren att Barbaras
sår mirakulöst hade läkts, vilket bara fick till resultat
att Barbara torterades ännu mer. Men vad hon än utsattes för
så gav hon ändå inte med sig, även om hon var
förtvivlad, bönade och bad:
"Herre Jesus Kristus, som ser och känner
alla hjärtan, du vet, att jag lider dessa pinor för min kärlek
till dig. Stå mig bi och övergiv mig icke i denna strid!"
LEGENDER FRÅN SVERIGES MEDELTID SIDAN
43
Det slutade med att hon dömdes till halshuggning,
och det var hennes egen far Dioscuros, som skulle hålla i svärdet:
Då gladde hon sig av allt hjärta och skyndade
dit, där hennes pina skulle ändas. Medan hon leddes bort,
bad hon under tårar innerligen till Vår Herre och sade:
"Herre Jesus Kristus, himmelens och jordens skapare, deras frälsare
och helare, som tro på dig, hör min bön och giv mig,
din tjänarinna, som för din skulle lidit dessa pinor, den
nåden, att du värdigas giva syndernas förlåtelse
åt alla dem, som åkalla ditt namn, i det de hålla
i åminnelse min pina! Och erinra dig aldrig mer deras synder,
och låt dem ej gå till spillo i dödens stund, utan
få skriftermål och din välsignade lekamen och föras
till evinnerlig ära!" Då hördes en röst av
himmelen, så sägande: "Kom, min utvalda och allra fagraste,
och vila dig i min faders hus i himmelrik. Det du beder om, är
dig visserligen givet av mig."
Under det dessa ord talades, kom den helga jungfrun
till pinorummet. Och hennes egen fader högg med grymhet och vrede
av hennes huvud med ett enda hugg. Och strax kom en ljungeld från
himmelen och uppbrände fadern, så att ej ens ett enda ben
av honom fanns kvar.
Denna pina har den heliga jungfrun Sankta Barbara
lidit, emedan hon ej vill emot Guds bud tillbedja avgudar. Därföre
skall du taga efterdöme av henne. Vilja dina föräldrar
råda dig till något ont, skall du dem icke lyda i detta!
Lyder du dem, så förtappar du din själ.
LEGENDER FRÅN SVERIGES MEDELTID SIDAN
43-44
|
