Långhuset

Långhuset hade fyra fönster: två på norrsidan, två på södersidan. Dessa fönster var små och satt högt upp på väggen.

När det gäller taket finns två möjligheter. En tänkbarhet är att kyrkan hade ett platt innertak av trä. Ett annat alternativ som var en vanlig - och estetiskt tilltalande - lösning i kyrkorna under denna tid är att det inte fanns något innertak alls. Istället lämnade man takstolskonstruktionen synlig ända upp till taknocken och yttertaket.

Tornet

Tornet hade samma höjd som nu och innehöll flera våningar. Bottenvåningens innertak var ett tunnvalv av gråsten, de övre våningarna hade bjälklag. Ingången satt på västra tornväggen, och ganska högt upp. Det fanns alltså ingen ingång till tornet direkt från markplanet. För att ta sig från de övre våningarna och ner till bottenvåningen fick man använda sig av en spiraltrappa som fanns inmurad i den tjocka väggen i nordvästra sidan av tornet (delar av den finns fortfarande kvar). Det var förmodligen möjligt att komma direkt från bottenvåningen och in i själva kyrkorummet, men i så fall bara genom en liten och smal dörröppning

Varför dessa tillkrånglade anordningar? Svaret är troligen att tornet var tänkt att kunna fungera som tillflyktsort. När det blev fara å färde på ett eller annat sätt gick det att använda som en säker förvaringsplats. Här skulle man själv kunna sätta sig i säkerhet om det behövdes, och här fanns gott om plats att gömma undan sådant som var värdefullt och omistligt, mat, tyger, silver. Så var ju också kyrkan den enda byggnaden i socknen som var byggd av sten, tornet var både brandsäkert och svårintagligt för illasinnade.

I tornet hängde inte några kyrkklockor. De eller de klockor som fanns hängde i en klockstapel ute på kyrkogården. Det var först i början av 1800-talet som klockorna sattes på nuvarande plats i tornet.

Koret

Lägre än långhuset. Koret hade antingen en rak avslutning i öster, eller - vilket anses vara det mest troliga - så hade koret en absid, en halvmåneformad utbyggnad längst i öster.