1900-talet II: restaurering, tillbaka till medeltiden
På 1950-talet restaurerades kyrkan igen. Konservatorn
då arbetade efter en helt annan princip än man gjort vid
sekelskiftet 1900. Nu strävade man istället efter att ta fram
det som fanns kvar av de ursprungliga målningarna, fragmentariskt
eller ej. Tack vare det arbetet kunde nu kyrkobesökarna alltså
återigen för första gången se medeltidsmålningarna
som då varit dolda i över 200 år.
Om man jämför fotona här nedan syns
det hur kyrkan har skiftat utseende bara under de senaste hundra åren:
1903
1952
2002
I vapenhuset och på ytterligare några
enstaka ställen inne i kyrkan lät man dock målningarna
vara som de sett ut sedan 1905. Idag håller nog de flesta med om
att det bästa är att målningar och annat som finns kvar
från äldre tid bevaras eller återställs i det som
finns kvar av ett ursprungsskick (även om inte heller det innebär
några enkla beslut - hur gör man om målarna redan på
medeltiden målade över varandras bilder vid olika tidpunkter,
vad ska man välja att visa upp, och hur?). Ändå finns
det en poäng med att få veta hur olika man har tänkt i
olika tider när det gäller att vårda det som finns kvar
från förr. Genom att målningarna i vapenhuset lämnades
orörda vid senaste restaureringen kan man alltså idag få
ett prov på hur konservatorerna för hundra år sedan tänkte
och arbetade, vilket ju faktiskt är ett tidsdokument det med.