Bakom Ecclesia är hennes följeslagare och stöd, de fyra kyrkofäderna: Ambrosius, Augustinus, Hieronymus och Gregorius.

Mellan Jesus på korset och nedre delen av korsfanans stång syns lite svagt några band med text. Där har det stått (nerifrån och upp): Matheus, Marcus, Lucas och Johannes. Alltså Bibelns fyra evangelister. Här syftar deras namn på den minst sagt märkliga varelse som Ecclesia sitter på. Målningen är så pass förstörd, så det är knappt man ser varelsen alls - särskilt inte på bilden så som den återges här. Men de fyra banden med evangelisternas namn vittnar om att det är en så kallad Tetramorf som Ecclesia rider på. Det vill säga en varelse som har ett huvud med fyra delar, och ben från var och en av symbolerna för evangelisterna. Matteus symbol var en ängel, Markus ett lejon, Lukas en oxe och Johannes en örn. Av Tetramorfen i Spånga kan man, om man granskar bilden i original, med nöd och näppe dock urskilja lejonets huvud, lejontassen, en oxklöv och en fot som ser mänsklig ut, men som alltså ska tillhöra en ängel. Tetramorfen står på en bok, en symbol för själva evangelietexterna.

Om Ecclesia framställs som segrarinna, så har hon sin motpart, stridens förlorare, på andra sidan korset. Där sitter en kvinna på en häst som ser allt annat än ståtlig ut. Kvinnans namn är "Synagoga", och hon är en symbol för judendomen. Bilden ska alltså förstås som propaganda, och här används propagandans alla möjliga medel för att få judendomen att framstå negativt. Bredvid kvinnan Synagoga syns ordet mors, latin som betyder död. Precis som Ecclesia så har Synagoga en fana, men lansen som den sitter på har brutits, och fanan hänger ner. Synagoga har en bindel för ögonen, vilket syftar på att hon är förblindad. Hon håller ett ansikte i vänster hand. Det kan vara en symbol för stridernas judiska offer, men det kan också vara meningen att det hon håller i ska föreställa ett bockhuvud. Tittar man närmare ser man att ansiktet har horn. Ofta på medeltiden när det gjordes liknande symbolbilder som handlade om att framställa judendomen som den förlorande sidan, så fanns det just ett bockhuvud, eller en offerbock med.

Precis som Ecclesia har Synagoga också följeslagare, en grupp krigare klädda i rustning, och med den typ av spetsiga hattar som brukar associeras med judar i medeltidens bildvärld. Krigarna vänder sig bort i skräck när Synagogas lans bryts. Deras egna vapen är riktade neråt. Några av krigarna håller i spjut. Andra har vapen av ett ovanligare och underligt slag. Det ser ut som klubbor, men det kan vara meningen att det ska föreställa benknotor. I så fall ska det tolkas som ett hån, och ytterligare ett sätt att svartmåla dem man såg som fiender. I medeltidens konst, när man gjorde bilder av skärselden och helvetet, var nämligen benknotor det som djävulen använde sig av som sitt speciella mordredskap. En annan tolkning av vad de judiska krigarnas klubbor ska föreställa är att de syftar på de stavar som judarna enligt reglerna i Andra Moseboken skulle hålla i händerna när de åt påskalammet, alltså den judiska religiösa högtid som är en slags förebild till den kristna nattvarden:

Vid måltiden skall ni ha kläderna uppfästa, skor på fötterna och stav i handen. Ät i hast. Detta är Herrens påsk.
ANDRA MOSEBOKEN KAPITEL 12:11

Även med den tolkningen blir bilden av de judiska krigarna till ett hån, eftersom de använder heliga symboler som mordredskap.