Tidigt på morgonen
efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från
Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången
var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till
Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade:
"De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har
lagt honom." Petrus och den andre lärjungen begav sig då
ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen
sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han
lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte
in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg
bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet,
men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på
ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen
in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och
trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens
ord att han måste uppstå från de döda. Lärjungarna
gick sedan hem igen.
Men Maria stod och grät utanför graven.
Gråtande lutade hon sig in och fick då se två änglar
i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet
och en vid fötterna. Och de sade till henne: "Varför
gråter du, kvinna?" Hon svarade: "De har flyttat bort
min herre, och jag vet inte var de har lagt honom." När hon
hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där,
men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne: "Varför
gråter du, kvinna? Vem letar du efter?" Hon trodde att det
var trädgårdsvakten och svarade: "Om det är du
som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt
honom, så att jag kan hämta honom." Jesus sade till
henne: "Maria." Hon vände sig om och sade till honom:
"Rabbouni!" (det är hebreiska och betyder mästare).
Jesus sade: "Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit
upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem
att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud."
Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade
om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta
till henne.
JOHANNESEVANGELIET KAPITEL 20:1-18
|