Här visas de grymma händelser som utspelade sig strax efter det att profeten Elia bevisat vilken gud som är störst av Baal och Herren. Elia var skoningslös. Med en gång såg han till att alla de 450 baalsprofeterna blev gripna och avrättade. Han sa:

"Grip Baals profeter, låt ingen enda komma undan!" När profeterna hade gripits lät Elia föra dem ner till Kishonbäcken och avliva dem där
FÖRSTA KUNGABOKEN KAPITEL 18:40

Det är avrättningsscenen vid bäcken Kishon som man ser på bilden. En baalsprofet står längst fram, och han kommer i nästa ögonblick att få huvudet avhugget av bödeln som håller sitt svärd lyftat. Att det här är en av de mest prominenta av profeterna förstår man av att han är extra praktfullt klädd. Han har en dräkt som är utsmyckad med bjällror, både kring midjan och runt halslinningen. Före honom har redan en annan person avrättats. Den personens avhuggna huvud ligger på marken framför bödeln. Profeten Elia ser man mitt i gruppen till vänster, man känner igen honom på hans svarta hatt och röda skägg. Med på bilden finns också en annan av huvudpersonerna i berättelsen. Det är kung Achav, som står längst bak i gruppen till höger, klädd i blå mantel och med krona på huvudet - som det anstår en kung. Man skulle kunna tro att också han står i begrepp att bli avrättad. Men han kommer att få behålla livet, och har stor betydelse för de fortsatta händelserna.

Tittar man noga på avrättningsscenen ser man en gestalt mellan det avhuggna huvudet och den främste av baalsprofeterna.

Det ska föreställa en djävul som står beredd att fatta tag i den avrättade. Eftersom det inte står någonting i Bibeln om att det var en djävul med när baalsprofeterna dödades kan man undra varför den finns på bilden. Förklaringen är att målaren som skapade bilderna på 1400-talet inte bara hade Bibeln som inspirationskälla, utan också bland annat en bok som heter Historia scholastica. Den handlar om Bibeln, och är en så kallad parafras, en fri omdiktning av Bibelns händelser. I Historia scholastica, som liksom många böcker från medeltiden är skriven på latin, står det apropå händelserna på berget Karmel:

demones enim plurimum delectantur oblatione sanguinis humani

I fri översättning betyder det att "djävlar är särskilt förtjusta när människorna ägnar sig åt blodsutgjutelse", vilket väl kan tolkas som ett slags avståndstagande mot våld och mord.