Att denna person ser något besvärad ut är inte underligt. Han har ju fått den tunga uppgiften att ensam bära upp en av pelarna i koret på kyrkans sydvägg. Men varför har då denne anonyme figur fått sin bild målad på väggen här?

Svaret är - för nöjes skull.

På medeltiden var det inte ovanligt att man i kyrkorna målade sådana här drolerier, som den konsthistoriska termen för bildskämt av detta slag lyder (av franskans drôle = rolig, skojig). Syftet med dem var alltså på sätt och vis inte mer djuplodande än att de skulle vara roliga.

Men det innebär inte att bilderna saknar betydelse. Inte minst har de ett värde därför att de kan avslöja för oss nutida betraktare lite grand om hur folk på medeltiden var funtade - hurdant deras sinne för humor var.

I kyrkor runt om i landet finns drolerier av allehanda slag att upptäcka. Några exempel: I Kumla i Västmanland en gräshoppa med huvud format som en dödskalle, I Vaksala i Uppland en narr med träben som har en säckpipespelande apa på ryggen, och i Vendels kyrka en byxlös bonde som vänder ändalykten mot betraktaren medan han tömmer sin tarm... (Spångagubben här bredvid hör alltså till de oskyldigare i genren). Dessa roligheter, och därmed den medeltida humorn, har väl inte så mycket karaktären av finstämda subtiliteter eller underförstådda ironier. Här handlar det med andra ord desto mera om ett ganska grovkornigt och bullrigt skämtlynne rakt på sak.

Konstigt, och annorlunda, kan vi i vår tid kanske tycka om denna företeelse överhuvudtaget, detta att man kom på idén att blanda humor och helighet på det här sättet. Vilken konstnär idag med uppdrag att dekorera en kyrka skulle ens tänka tanken att smyga in bilder av skojiga figurer bland sina seriöst menade religiösa konstverk!? I själva verket vittnar dessa medeltida drolerier om hur det faktiskt var generellt på den tiden. Att blanda folklighet och religiositet var normalt. Bullrig humor och djup andlighet fanns sida vid sida. Typiskt nog är Spångagubben här målad i koret, det var alltså den del som sågs som den allra heligaste i kyrkobyggnaden.