Det var under 16- och 1700-talet som det blev vanligt i Sverige bland den tidens mest välbeställda och inflytelserika - oftast var det personer som hörde till adeln - att använda konstföremål av det här slaget. Läs mer här om hur vapnen användes vid högreståndsbegravningarna, tilldragelser som inte direkt var något man klarade av i en hast - de kunde pågå i omgångar uppemot tre års tid!

Och vad tyckte egentligen "vanligt folk" om att kyrkorna hängdes fulla med de rikas och mäktigas symboler?

Läs mer här >>>

De allra flesta av dessa vapen - det finns sammanlagt ett sextiotal - ingår i så kallade anvapenserier som hör till begravningarna för några medlemmar ur den adliga släkten Bonde. I varje anvapenserie ingår nämligen sexton vapensköldar, som var och en representerar den avlidnes släktingar. Men fastän anvapnen användes vid begravningar, och fastän de var symboler för släkten, så kan man knappast säga att de är en motsvarighet till blomsteruppsättningarna med "en sista hälsning" på begravningar nuförtiden. I så fall får man se det som en aningen spöklik hälsning från anförvanter som levde hundratals år innan begravningen ägde rum.

Mer här om tanken bakom anvapenserierna >>>

Traditionen med begravningsvapen har sin historiska förklaring, med rötter i den tid då man drog på korståg >>>

Det är huvudbaneren som är de mest konstfulla och påkostade. De fungerade som en slags symbol för den avlidne >>>