I Spånga kyrka finns sex stycken så kallade huvudbaner. Vart och ett av dem hör till olika personer. Det var vid deras begravningar som huvudbaneren användes, som en slags symbol för den avlidne, men också som en symbol för den släkt han tillhörde.
Erik Gustafsson
Bonde
(1646-1667)

Carl Gustafsson
Bonde
(1648-1699)

Axel Gustafsson
Bonde
(1655-1675)

Jacob Struan
von Robertson (död 1652)
Peter Fuchs
von Bühlenstein (1612-1668)

Gustav Carlsson
Bonde
(1620-1667)

Två generationer av den adliga släkten Bonde är representerade. Gustav var far till Erik, Carl och Axel. Släkten Bonde hade anknytning till kyrkan genom att de ägde Hässelby slott, som på den tiden hörde till Spånga. Jacob von Struan Robertson och Peter Fuchs von Bühlenstein var också adelsmän som hade sina sätesgårdar inom Spånga socken.

Vapensköldarnas utformning har att göra med hur de olika släkternas vapenbilder såg ut. Alla adelssläkter hade så kallade sköldebrev där deras ärftliga privilegier som frälse fanns nedskrivna, vederbörligen utfärdade av kungen eller hans ställföreträdare. Där fanns även släktens vapenbild, ättevapnet, avbildat och beskrivet. Huvudbaneren har i grunden ungefär samma utseende som dessa ättevapen, men brukar vara mer utsirade och konstfärdiga, och brukar precis som flera av huvudbaneren här, ha speciella texttavlor, kartuscher, som enbart har att göra med den avlidne.

I mitten av ättevapnet och alltså även huvudbaneret finns en mindre sköld med släktens så kallade stamvapen. Det ser ut på följande sätt för Bondeätten:

Stamvapnet var gemensamt för de olika förgreningarna av släkten, som kunde ha sina egna sköldebrev och ättevapen. Stamvapnet återfinner man också på anvapnen, den andra typen av begravningsvapen. Liksom anvapnen tillverkades huvudbaneren av speciellt anlitade hantverkade för att bäras i procession och fungera som utsmyckning inne i kyrkan och de andra lokalerna man använde i samband med begravningarna.
<<< tillbaka